Slöjdproffs

Luisa driver under hösten projektet Slöjdproffs med stöd från Nämnden för hemslöjdsfrågor. Det är ett nätverk för yrkesverksamma slöjdare och konsthantverkare och vi hade första träffen förra veckan. Vi pratade främst om varför titlar är intressanta, eller inte, och varför det är svårt att veta vad man vill kalla sig. Vilka titlar man väljer och i vilka sammanhang de används i blir det viktigaste sättet att kommunicera sin verksamhet utåt mot världen men också inåt. Det blir för min del ganska stora existentiella frågor.

För min egen del har jag “löst” det, alternativt försvårat för mig själv, när jag valt att kalla mig Anneli broderar. Att använda verbet “brodera” gör att jag slipper välja titel. Jag tycker att både “brodös” och “brodör” är fula ord som könar i onödan. Jag känner mig sällan som en konstnär heller. Jag tycker att ordet placerar mig med ett gäng jag inte tillhör, dessutom tycker jag att det finns något subversivt i att inte använda “konstnär”. Eftersom konstnär har mycket högre status än textilhantverkare vänder jag mig demonstrativt emot. Jag vill höja statusen på textilt hantverk, snarare genom hög hantverksnivå än genom att byta titel.

Konsthantverkare är jag egentligen mest bekväm med. Det ligger ju i skärningspunkten där jag inte behöver välja. Men det är kanske inte så etablerat som titel? Det känns som att det förstås bäst i den lilla ankdamm vi konsthantverkare är. Utanför vår lilla värld tror jag att tydligare titel behövs.

Oavsett var det som alltid underbart att få träffa människor som tänker och funderar på samma saker som en själv, ofta mer erfarna och visa än jag.